Karamoor

Den väna Osterhildis

Och ett besök i Schempach

2cp

Vi startade på morgonen följande dag. Till skillnad mot Zollern så var det mycket öppna fält i Altreich. Efter en dags resande så kom vi fram till skogen. Vi slog läger i skogskanten. Det var en välanvänd lägerplats. På kvällen så tränade jag att slåss med min stav med Gele. Siegmar tränade att stå på hans häst.

Vi reste genom skogen i tre dagar innan vi kom fram till en liten handelsby där vi tog in på värdshuset. Det var ett litet större värdshus där det även fanns underhållning. Vi njöt av att få sova inomhus och fick äta riktig mat.

Det var en kvinna som spelade harpa. Hon hade en stor golvharpa och hon var dessutom väldigt duktig på att spela. Hon var väldigt blek och blond. En man sjöng och en annan kvinna spelade trumma.

Siegmar gick fram i en av pauserna och pratade med kvinnan som spelade harpa. Hon presenterade sig som Osterhildis. Siegmar smörade på få kung och fosterland. Hon var väldigt lång och tunn.

De samtalade en stund. Hon rekommenderade att man skulle resa norrut. Hon antydde att hon hade spelat för kungar och då var Siegmar tvungen att antyda att Fabian hade träffat kungafamiljen. Så då berättade Fabian att han hade blivit uppvaktad av prinsessan från Zollern.

Vi lyssnade på ryktena runt omkring oss och ett återkommande vara att det saknades leveranser från norr. Landsgrafen var inte uppskattad. Han tycktes hindra handel.

Vi festade. Siegmar lyckades få reda på att Osterhildis letade efter resesällskap för att resa norrut. Vi pratade lite och kom fram till att vi skulle lika gärna kunna resa norrut. Men vi ville inte erbjuda henne direkt, utan såg hjärna att hon frågade oss. Fabian och Siegmar tänkte att vi kunde lära en hel del av henne om vi reste med henne.

Vi fick höra att handelsmännen som kom norrifrån hade nästan avstannat. Vi planterade fröet att vi skulle norrut. En veckas färd norrut låg staden Schempach. Det låg ett antal byar emellan.

När uppträdandet hade tagit slut så kom Osterhildis och slog sig ner vid vårt bord. Hon blev väldigt glad när hon fick höra vi skulle resa norrut och frågade om hon fick följa med. Hon reste med vagn och åsna. Vi gick med på att hon skulle få följa med.

Nästa morgon så reste vi norrut tillsammans med Osterhildis. Hon var en trevlig reskamrat. Fabian lyckades få fram lite av hennes bakgrund. Tydligen så letade hon efter någon och harpan hade hon fått. Hon hade hittat ett par musiker och rest österut. Hon letade efter Artzberg.

Vi passerade ett par småbyar på vår resa. Efter en vecka så kom vi fram till Schempach och den stank som en stor smedja. Vi kom in i ett kulllandskap och staden låg i en dal med hus upp på kullarna runt omkring.

Vi red in i stan. Den var väldigt pittoresk. Det var en skitig stad. Det låg ett lager sot över hela staden. Vi beslöt oss för att inte stanna i staden allt för länge. Vi tog in på ett värdshus. Även Osterhilds tog in på samma värdshus där hon spelade på kvällen.

Det fanns ett växlingshus i staden, ett ganska litet. Helt i sten med stentak. Värdshuset var ganska stort. Vi åt och lyssnade på ryktena. Armen hade legat här under kriget. Efter kriget så hade befälhavaren tagit armen och rest västerut. Det var bara ett fåtal soldater kvar nu under Landgrafen Hensl.

Jag la ihop lite av de olika sakerna som jag hörde och då borde en hel del vapen, rustningar och även bruksföremål säljas via andra kanaler. Så sakerna försvinner på något sätt från lagret. Det var just sånt här som Gant var intresserad av.

Om Landgrafen ville ha varorna så kunde han bara köpa dem. Så hela detta kändes komplicerat något att undersöka. Nästa dag så gick Gele och jag och frågade runt lite. Vi fick veta att godset transporterades till borgen.

Borgen låg upp mot bergssidan med stor möjlighet att det fanns mer än en utgång. Vi tog oss till ett ölhak och jag frågade barägaren om han kände till Landgrafen. Jag betalade lite pengar och fick veta att det fanns en nyligen avskedad ridmästare. Han hade haft svårt att hålla händerna i styr.

Lite andra saker som jag fick fram vara att det fanns oknytt i skogen till öster och nordost. Och att en silversmed i staden som hade ryktet att kunna använda magi.

Siegmar och Fabian uppsökte ridmästaren och fyllde honom med sprit och ställde frågor. Han berättade att det fanns en stor port som gick rätt in i berget. Även att det fanns två sidoportar eller att man kunde ta sig ner via berget.

Jag skrev en rapport till Gant om våra upptäckter. Jag gick upp och lämnade rapporten sent på kvällen. Dvärgarna öppnade och var som vanligt väldigt artiga och jag var väldigt artig tillbaks.

Comments

KDragon gronberg_n

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.