Karamoor

Lösningen på kristallen

Visade sig vara Chunrat

4cp

Vi beslöt oss för att stanna i huset och vänta på båten. Pojken, Jost kom inte ihåg aktiveringsorden för de tre magiska föremålen. Vi hade hitta en ring, en läderväska och ett halsband som var magiska.

Det fanns fyra böcker. Tre gamla och en ny. Vi packade ihop labbet och satte ner lådorna vid bryggan. De tre gamla böckerna var Vattnets Alkemi, Jordens Alkemi och Luften Alkemi.

Vi la liket av monstret nere vid bryggan och liket av person som dog vid ingången till huset. Vi ville skrämma bort eventuella personer. Vid kvällen så såg Fabian något guppande i vattnet. Det var vår båt som låg upp och ner ute i vattnet.

Gele och Siegmar simmade ut till båten och fäste ett rep. Vi drog in båten. Den var skadad och såg lite sorgsen ut. Gele undersökte båten och pep. Alla våra saker fanns kvar så vi tog hand om dem.

Jag tog en tur senare på natten för att se om jag kunde se någon av de två som hade flytt i båten. Men jag hittade ingen av dem.

Nästa dag började Fabian och Gele reparera vår båt. Siegmar hjälpte till medans jag höll utkik och började läsa en bok. Jag såg ett segel långt norrut. Så jag skut. Så jag skrek på de andra. Gele kom upp och tittade. Då insåg Fabian att det skulle ta tre till fyra veckor att reparera båten. De hade inte börjat bra.

Gele kom upp och såg seglet. Med skeppet var inte på väg mot oss. Gele ville att vi skulle skicka röksignaler. Hon sprang ner till Fabian och bad honom att tända eld. En diskussion mellan Fabian och Gele började. Men vi behövde göra lite förberedelser innan vi kunde ordna en brasa som kunde ses så långt ut.

Fabian började bygga båt. Jag läste bok. Fyra dagar senare. Så såg jag en ny båt som kom söderifrån. Alla sprang upp till mig och tittade. Båten var ingen typ som Gele kände igen. Den såg ut som en förvuxen kanot. Jag gick och hämtade vakten. Båten som vi väntade på skulle vara en vanlig båt.

Jag använde magi och kunde se bättre. Båten var gigantisk, den hade tre årpar och rörde sig magiskt genom vattnet. Hela båten var ett magiskt föremål. Vi beslöt oss för att låsa in oss i tornet och hoppas på att den körde förbi oss.

Den var stor, som en upp skalad triem, 90 meter lång och den körde rakt mot oss i full fart. När den kom fram till det lugna vattnet så girade den 90 grader. Besättningsmännen påminde om Claier, bleka, blonda, vita nästan helt nakna. Med höftskynken, metallarmband och andra smycken. De åkte ett varav runt ön och blängde på oss innan de styrde åter norrut. Jag dokumenterade hela upplevelsen.

Vi fortsatte reparera båt och läsa bok. Nästa dag så blev vädret sämre och Siegmar som var uppe i tornet såg en båt som kom norrifrån. Det var troligen den båten som vi väntade på. Vi gjorde oss klara.

Vi väntade in båten vid bryggan. Den la ankare en bit ut och tog en mindre båt in. Fabian berättade att borgen var övertagen av monster och att vi hade lyckats fly. Vi hade ett monster att visa. Vi berättade att Jost hade blivit dödad och att

Han presenterade sig som kapten Hartungus. Vi började köpslå om avgiften. Vi var tvungna att betala 100 daler per huvud. Men vi satt i knipan så det var bara att betala.

Det tog tre dagar för oss att ta oss tillbaks till Funsa-Nisa. Fabian och jag läste böcker medans Siegmar hoppade omkring och imponerade på besättningen. Gele höll koll på våra fångar och båten. Vi gick iland i Funsa. Vi släppte bågskytten i hamnen.

Vi tog oss till Sjökrogen Meerestier och lämnade lådorna där. Sen tog vi oss till Treffen och bad att få prata med Gaed brechach och berättade om vår äventyr. Han var väl inte glad att vi inte hade fått med oss kristallen och förhörde oss lite och vi spånade lite om olika lösningar. En var att vi skulle behövt en präst av Vid att hjälpa oss. Men han ursäktade sig efter ett tag och gick och hämtade en ny dvärg, Deo ardivois. Han hade ingen rustning och var ovårdad, buskiga ögonbryn, buskigt skägg och mustasch och barfota.

Han var en präst till Lemannonius, den dvärgiska döds guden. Vi berättade än en gång om anden. Han undrade om anden levde. Vi hörde med Jost och det var tydligen en död trollkarl som hade satt sin själ i stenen. Vi behövde antingen en nekromantiker eller en präst av Chunrat eller en Chunrat riddare.

Han tipsade om att vi skulle ta oss till Chunrat templet i Nisa, så skulle där finnas en person som kunde hjälpa oss. Vi åt lunch hos dvärgarna och gick sen över på andra sidan och uppsökte Chunrattemplet.

Vi bad att få prata med någon som var insatt i andar som inte ville passera över till andra sidan. Han sa att det var Heiro Markward som vi ville prata med. Heiro var en präst titel.

Vi berättade återigen vår historia och frågade efter hjälp. Markward kunde inte hjälpa oss. Men en äldre herre som kom och bad skulle kunna känna till.
Han skickade bud efter denna mannen.

En lång mörk färgad man med stav som presenterade sig som Winand. Han var väldigt trevlig och ställde frågor om anden. Han undrade vad vi behövde hjälp med och vi förklarade. Han berättade var vi kunde hitta honom. Vi lämnade Jost här.

Vi gick tillbaks till dvärgarna och frågade efter en båt. Gele lämnade en önskelista och dvärgarna såg lite skeptiska ut. Vi gick tillbaks till sjökrogen och åt kvällsvard. Då kom Rulard och berättade att ett skep stod och väntade på oss. Vi gick till den militära hamnen. Där fanns en lustjakt som väntade på oss. Vi hämtade upp Winand och åkte mot ön.

Kaptenen var först väldigt skeptiskt innan vi lyckades övertala honom att ta oss till förbannade ön. Det tog oss bara två dagar innan vi kom fram.

När vi kom fram så gick Winand i land tillsammans med oss. Han kände av stor dödskraft. Vi tog oss in i tornet. Han kom fram till samma sak som vi, att det var en otrolig kraftkälla.

Han berättade att han var tvungen att göra en stor ritual och att det skulle ta ett år. Han bad oss åka medans han tog hand om det hela. Han sa att vi hade gjort helt rätt.

Comments

KDragon gronberg_n

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.