Karamoor

24h i Khönigsperg

Snabbvisit med läkarbesök

3 cp

Fabian meddelade att Sigmar troligen skulle få problem med benet några månader framöver. Fabian kunde hjälpa med de andra skadorna. Men fältskäraren kunde hjälpa. Men han befann sig i Khönigsperg. Så vi diskuterade vad vi skulle göra.

Fabian och jag beslöt oss för att undersöka skogen runt byn medans Siegmar och Gele vilade upp sig. Vi gick även en runda dag två. Det fann mycket vilda djur i området, vi hittade även större hunddjur spår. Men inget annat.

Nästa dag så påbörjade vi vår resa mot Khönigsperg med en haltandes Siegmar. Vi fortsatte att öva på att slå läger som inte skulle synas och sen plocka inhoppa det utan att lämna spår. Fyra dagar senare så kom vi fram till Khönigsperg på eftermiddag. Vi gick direkt till Heinricus för att få hjälp med Siegmars ben.

Heinricus påbörjade en väldigt hårdhänt undersökning. Han undrade vad som hade hänt. Men trodde inte på vår förklaring att vi hade besegrat en Varulv och skickat den till helvetet. Heinricus tyckte att vi skulle gå och prata med Hug, en av lekmannabröderna uppe på akademin och berätta om monstret. Heinricus försökte använda magi men det gick inte så bra. Han kunde fixa det om han fick hjälp av vår magiska förmåga. Han hade ett magiskt föremål, en kedja, som kunde göra så att vi delade magisk energi. Kedjan var en gammal riddarsymbol från Altreich.

Han började med sin magi och våra händer knöts kring kedjan och det kändes som om all vår kraft sögs ut. Vi som höll i kedjan satte oss på golvet. Heinricus plockade ihop sina saker medan vi återhämtade oss. Vi gick ut och satte oss på ett hak på torget utanför hans mottagning. Vi behövde återhämta oss. Vi åt av den tråkiga fiskgrytan och drack lite öl. Vi gick till vår lägenhet. Filip blev glad när vi återvände. Men sen ledsen när vi berättade att vi skulle åka nästa dag igen.

Dagen efter så packade vi och gick till dvärgarna. Fabian hade skrivit ett brev till Marschall Richel som förklarade vad som hade hänt med Varulven. Vi traskade genom staden bort till dvärgarna. Vi bad om att få träffa Gant. Men Gant var inte inne. Så vi bad om att få träffa Enfidaig istället. Dvärgen som öppnade dörren bad oss vänta i ett rum och vi serverades oss öl. Enfidaig kom och undrade varför vi var på besök. Vi bjöds på mat.

Fabian började berätta om vårt äventyr i Müß. Siegmar och Gele hjälpte till med förklaringen. Vi förklarade hur vi dödade monstret. Siegmar visade även sitt ärr. Vi fick förklara att det hade använts magi.

Fabian berättade sen att vi planerade att åka till Bamberg och be Abboten åka. Enfidaig trodde att Gant föredrog att vi dödade Abboten. Vi beslöt oss för att åka ditt och ge det ett försök. Enfidaig undrade om vi skulle återvända hit igen efter Bamberg. För Abboten hade en dagbok som vi gärna fick ta med oss hit. Efter matten så bjöds vi på bitter-böne-te. Enfidaig berättade om en dryck som var populär hos adeln, kakao. Vi fick våra pengar och tackade för oss.

Gele och jag gjorde i ordning båten medans de andra gick till Hug. Fabian lämnade sitt brev till Marschall Richel till vakten på vägen. De kom fram till Chunrat templet och träffade Hug. Siegmar berättade historien om den hemska varulven. Hug verkade lite skeptisk.

Men Siegmar visade sitt ärr på benet och även sin Czylle symbol som han hade på kroppen. Hug sa att symbolen tillhörde Urfet, otursguden. En av de äldsta gudarna och han gav det märket till de han särskilt hade uppmärksammat. Hug berättade också att varelsen som vi berättade om kallades Vukodlak och skulle till skillnad från varulvar vara odödlig. Vukodlak är ett magiskt monster som kom från magiskt skyddade gravar. Det brukade ta över en av gravplundrarna och sen döda allt i närheten. Tills det svalt ihjäl. Och det måste ha varit en kraftfull magiker för att binda väsendet. Det enda som han hade hör talas om var den mörka lönnmördaren med sitt svarta svärd som hade dödat en Vukodlak för tusen år sedan.

Han berättade att Chunrats riddare hade återskapat igen. De brukade tidigare åka runt och döda monstren. Hug höll på att starta upp orden i Khönigsperg. Hug hade det som hobby att samla historier om monstren från de gamla gudarnas tid.

Siegmar började glatt att berätta om alla de olika monstren som vi hade träffat. Först illvättar, vilket Hug tyckte var ett bra namn. Sen berättade han om marshmallow gubbarna som vi träffade. Hug trodde det var någon form av formbytare, den han kände till var Skinnvandrare.

Spindlarna med skallen hette skallspindlar. De var associerade med Chunrats föregångare och med döden. Han visste inte att de attackerade. Och mumier hade han aldrig hört talas om tidigare. Han bjöd in Siegmar till sina träningar där de kunde diskutera monster mer. Men nu önskade verkligen Hug att han fick starta sin riddarorden. Fabian fick en text från Hug i sitt huvud.
Vad är er plikt?
Att tjäna Chunrat vilja!

Vad är Chunrats vilja?
Att vi skall kämpa och dö!

Vad är döden?
Det är vår plikt!

Det lät som en chant som någon sa och tusental svarade tillbaks. Chunrats riddare jagade magiker och monstren som magikerna skapade. Fabian och Siegmar tackade för sig och lämnade. De gick till båten. Vi hade packat båten och beställt proviant. Fabian och Siegmar berättade vad de hade lärt. Urfet var gud både för otur och tur.

Vi tog båten och åkte. Den stora fiskeflottan hade slagits sönder för några veckor sedan och hade inte återhämtats. Vi fick höra att militären mobiliserade igen och att det var stridigheter upp vid Nurmberg. Gele styrde ut båten utan problem.

Vi tog oss i full fart till Bamberg. Det var klart färre båtar ute denna gången. Vi kom fram och tog oss in i samma undanskymda bukt som vi hade använt tidigare.

Comments

KDragon KDragon

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.