Karamoor

Lhoma

Häxan Clare Octava 11-29

3cp

En vecka senare på eftermiddagen så var vi framme i den Zollerska fiskeby Lhoma. Den sista by innan gränsen. Vi mötes av Enderl som var en av byns fiskare. Han gav oss lov att förtöja båten och berättade att det fanns ett värdshus lite längre in i byn. Värdshuset var inte jättestort. Värdshuset drevs av värdinnan Frolika. Hon drev även handelsboden. Vi beställde rum och fick mat och möjlighet att tvätta av oss.

Frolika satte sig ner hos oss och började skvallra. I byn fanns en konflikt. Tydligen fans en häxa i skogen. Allt ont som hade hänt skylldes på henne. Häxan var norrifrån och bodde ensam i skogen. Smedens hustru satt tydligen inne på kunskap om häxan.

Huset längst uppe i nordöst fanns ett större stenhus där borgmästarinnan bodde. Byn exporterade trä av bra kvalitet speciellt flamtall. Smeden Georg kände till byns historia och hans familj var troligen en av de äldsta.
Vi tillbringade kvällen i värdshuset. Framåt kvällen så fylldes värdshuset på med folk från byn. Vi pratade med folket.

Tydligen så hette häxan Clare. Hon uppförde sig konstigt enligt befolkningen. Folket i byn trodde på vad de sa. Men det var ingen hätsk stämning. En bit norrut, om man följde ån till en sjö och ett biflöde så kom man till stan Neunburg. Men det gick ingen väg härifrån ditt trots att det bara var en vecka ditt.

Nästa morgon så åt vi frukost på värdshuset innan vi gick till smeden. Vi hade tre trasiga ringbrynjor som behövde lagas och vi ville veta lite mer om stans historia. Tydligen så hade släkten som hade fått byn som förläning dött ut och då hade byn helt enkelt börjat bestämma över sig själva. I byn fanns fem stycken buske-ekar. Ekar var väldigt ovanliga. Det hade tydligen funnits en gammal stenhamn tidigare. Ute i skogen fanns en del ruiner, bland annat ett fort nordöst om byn.

När vi nämnde häxan så slets dörren upp och hans unga hustru blond och lång stormade ut. Hon var väldigt upprörd och skyllde på häxan för hennes oförmåga att få barn. Hon gav oss beskrivning på vägen till häxan. Vi gick till värdshuset, ordnade en matsäck och sen begav vi oss ut i skogen. Det tog oss tre timmar innan vi kom fram till den lilla stugan i skogen.

Huset hade en mycket välskött gräsmatta, formklippta buskar och fruktträd. Det såg väldigt konstigt ut. Siegmar undersökte gräset. Dörren till huset öppnades och ut steg Clare. Runt 25 år, korpsvart hår 1.50 lång, klädd i blå klänning. Vi pratade lite och hon berättade att det ibland kom hit illvättar som hon körde iväg. Hon bjöd på te och bröd.

Hon berättade lite om området. Hon nämnde fortet och ett torn. När jag visade intresse för tornet så erbjöd hon att visa vägen ditt. Hon rörde sig väldigt vant i skogen nästan på ett magiskt sätt. En och en halv timme senare var vi framme vid fortet. Ön som det låg på var konstgjord. Det fanns inte så mycket kvar av själva byggnaderna bara
Vi hittade inget speciellt i fortet men åt vår medhavda matsäck.

Hon visade vägen till tornet. Det såg ut som om någon hade vält det. Vi letade igenom tornet men hittade inget av intresse. Vi tog oss tillbaks till byn. Vi åt kvällsvard. Folket i byn var inte övertygade om att Clare var oskyldig. De refererade till att ostmakaren inte kunde göra ostar.

Nästa dag så tog vi oss dit för att undersöka. Ostmakaren berättade att han hade problem att göra ost. Han fick ostmassa men den satte sig aldrig utan ruttnade. Han berättade även att bönderna levererade mindre mjölk. Bara 10%. Bara korna var påverkade inte getterna. Vi funderade lite och trodde att det kunde ha med åvattnet att göra. Vi beslöt oss för att följa ån. Första bonden som vi träffade på berättade att hans kor hade blivit långsamt sjukare och att hans getter inte drack vatten ur floden. Så getterna hade inte blivit påverkade.

Vi gick tillbaks till byn för att samla på oss lite proviant och få våra rustningar lagade. Vi passade på att undersöka brunnen och de fem ekarna. Brunnen var täckt av dvärgiska runor. Fabian läste och sa att det var en bön som innehöll tre dvärgiska gudar. Skaparen Uleo, domaren Lugi och avslutaren Lemannonius. Ekarna såg ut att vara påverkade. Så vi beslöt oss för att följa ån.

Nästa morgon så packade vi våra saker och bad Frolika om matsäck. Clare kom in i byn och tog sig ner till värdshuset och väntade på oss. Hon undrade om vi kunde avvara en lite stund. Befolkningen i byn var fientligt inställda mot henne. Vi gick och köpte proviant och pratade med Clare under tiden. Hon undrade om vi nu kunde ställa frågan som vi ville ställa. Jag frågade om hon visste vad det var som hade hänt med vattnet.

Hon trodde att det var illvättarna som kom från Neunburg. Eller de borde komma därifrån. Hon frågade om hon fick göra oss sällskap och eftersom hon var ganska snygg så sa Esaias ja. Vi satte av uppför ån. Clare var lite påverkad mot slutet av dagen. Det var något som var fel med naturen.

Nästa morgon så fortsatte resan. Men vegetationen ändrades och det fanns bara gamla växter inga ljusa växter och vi kom fram till sjön under kvällen. Det var en mörk sjö och vi slog läger en bit bort från sjön. Clare var mer påverkad denna kvällen.

Nästa morgon så fortsatte vår resa och vi gick runt sjön till dess inlopp. Nu började det gå uppför. Det fanns nu mer död skog och även döda träd. Clare kunde inte längre hitta någon mat i skogen. Vi gick hela dagen utan att något hände. Under natten så märkte Gele att Clare inte var i lägret och något rörde sig ut i skogen. Hon väckte oss andra. Jag använde magi för att Siegmar skulle kunna se och vi följde alla hennes spår ut i mörkret.

En bit ut fick vi syn på henne och hon bad oss att vänta. Vi andra satte oss ner och väntade medans Siegmar smög fram till henne. Hon berättade att något fanns i en buske längre fram. Siegmar kunde inte avgöra vad det var. De smög fram. Till slut såg de en jätteinsekt, en människostor geting utan vingar som gick upprätt, som tuggade på ett träd. Siegmar siktade på varelsen. Clare la sin hand på hans och tyckte att den gjorde inte någon illa. Hon gick fram och började göra läten och insektsmonstret vände sig mot henne. Hon försökte locka den och prata med den. Hon sa att det bara var en unge. Den försvann snabbt mellan träden.

Siegmar och Clare kom tillbaks och berättade vad de hade sett. Vi slog läger där vi var i skogen och sov vidare. Nästa morgon återvände vi till floden och fortsatte följa den. Området kring skogen var fortsatt dött. Men träden stod fortfarande upp. Jag undersökte ett av träden. Det var genomruttet med en kärna av kristall. Jag tog ut en två meters stav, en halv till en centimeter i diameter. Vi fortsatte och all undervegetation 300 meter ut från floden var helt död. Vi slog läger för kvällen.

Nästa morgon undersökte jag ett nytt träd och nu var kristallen tjockare. Vi gick hela dagen och slog läger och sov. Clare såg väldigt sliten ut. Vi slog läger i skogen denna kvällen.

Nästa förmiddag så såg vi att träden hade börjat tappa sina ruttna delar och nu såg det ut som kristallskog. Vedartade växter blev kristall. En timma senare kom vi fram till en gamla övergiven bondgård. Något verkade ha ätit på koliken. Vi åt lunch och några timmar senare kom fram till en stad. Staden hade en mur. Staden verkade vara bebodd.

Comments

KDragon KDragon

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.